.

Låg och tänkte lite igårikväll och jag har insett en sak.

Jag har alltid tänkt att jag är så himla bra på att hjälpa mina vänner när de har det svårt, speciellt när det gäller kärleksproblem, svårt hemma eller när man bara är allmännt deppig. Då man behöver sina vänner och ett riktigt pepptalk.

Men jag är fan inte bra på det. Jag ÄR en väldigt bra lyssnare, det är jag. Jag lyssnar verkligen, och jag FÖRSTÅR, det gör jag, men sen kan jag inte göra mer för jag utan det blir liksom "Ja, jag vet. Tell me about it! Det kommer vara svårt, länge bvoisdbvobfsdo" och det vill man ju egentligen inte höra. Man vill höra att det är synd om en själv när man är ledsen, att det kommer bli bra osv..... man kan väl säga att jag har för mycket egna problem....

Jag får liksom panik när nån behöver min hjälp för jag vet inte vad jag ska ta mig till och jag VILL ju så gärna hjälpa till...

.

Det jag ville säga var väl, att ni finisar ska veta att jag finns för er, men att jag kanske inte är den bästa om man vill höra pepp.

.